Om en viss måndag

Min gårdag var ganska konstig, i ordets rätta bemärkelse, nästan konstlad i sin utstuderade tydlighet. Jag, eller min telefon, buggade ur och slutade fungera under natten, vilket ledde till att jag missade min tenta. Det var dåligt att missa den. Så, min dag färgades ganska rejält av detta faktum. Men, samtidigt, så var min dag precis som alla andra dagar varit för mig den senaste veckan eller så, eftersom jag inte var på min tenta. Dagen utmärktes altså av både en total normalitet, i hur min dag faktiskt såg ut, och samtidigt av att det inte skulle varit en normal dag, och att normaliteten var ett katastrofalt (nåja) misslyckande. Så min dag var väldigt speciell just för att den var normal. Det kanske låter antingen självklart eller väl tänkt i text, men det viktiga att komma ihåg är att jag inte analyserat mig fram till det här nu, utan att dagen, från första början, fylldes av en intre strid mellan normal och speciell, på ett nästan schizofrent, surrealistiskt, sätt, som gjorde att hela världen kändes lite tunnare och mer påhittad än vanligt. Nog om detta.