I dag var jag med om något som inte hänt sen jag på högstadiet, då jag uppgav för en skolmatsalsvärdinna att jag inte var vegetarian av religiösa skäl, fick veta att jag var det av "idéella" skäl. Jag minns att denna lilla struntsak gjorde mig väldigt frustrerad. Kanske lite arg för att ha blivit pådyvlad något jag inte höll med om, då jag var och är vegetarian främst av smakskäl, sedan i fallande ordning hälso-, miljö-, och först senare, i en underordnad roll de idéologiska skäl jag antar att hon syftade på, och tyckte var idéologiska snarare än, ja, varför inte etiska?
Idag hände i alla fall något liknande då jag pratade med någon som läser samma kurs som jag, och vi pratade om diktonomin mellan materalistisk och idéalistisk. Jag sa på förekommen anledning att jag hellre skulle köpa ett skrivbord än att ta ett från en möbelpool, inte bara för att det inte finns någon möbelpool, utan kanske i högre grad för att möbelpoolsmöbler ofta är ganska fula.
Detta tyckte hon var materialistiskt, och hävdade att hon inte var intresserad i huruvida möbler var snygga eller inte, bara de fyllde sitt syfte. Jag hävdade då att det snarare var hon som var materialistisk, eller i alla fall att jag som såg ett skrivbord som någon slags bärare av skönhet i var väl över på den idéalistiska sidan. Hon svarade då att hon försökte i högsta möjliga mål hålla sig borta från idéologier för att de låste in henne i vissa tankebanor. Som om det hade något med saken att göra.
Och här sitter jag och är frustrerad, upprörd och lite arg. Kanske för att hon ser mig som en förstockad människa som vill ha ett fint bord istället för att tänka fritt. Kanske för att en ganska trevlig diskussion förstördes, på ett så irriterande sätt. Men varför bryr jag mig så mycket?
Man kan tänka sig att det inte spelar någon större roll, ingen tog egentligen illa upp, missförståndet ledde inte till några konsekvenser utanför mitt huvud, jag är inte elitist och tycker inte att någon person är dum i huvudet för att denne inte kan skilja på idéologi och idéalism.
Vad är det då som gör att jag sitter är och bryr mig?
Kanske är det av samma anledning som jag rättar stavfel i de kursarbeten jag läser en gång, för att sedan inte spara ändringarna och slänga filen. Någon slags kompulsiv/obsessiv störning parat med en föreställning om fristående idéal, såsom skönhet och frihet från stavfel.
Nu kan det vara så att jag behöver hjälpas ur min kanske lite tråkigt borgerliga tankemässiga förstockning av en rejäl dos ideologi av klassiskt marxistiskt slag, men det är just det som är min poäng: Det är skillnad på idéologi och idéalism!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar